Nothing compares to you...

Åh här sitter jag o blir sentimental en vanlig tisdag...

Nothing compares to you - Sinead O'Connor
I don't wanna miss a thing - Aerosmith
This I promise you - N'sync
Behind blue eyes - Limp Bizkit
(smörlåtar jag vet)

Ja ni fattar grejen...
Lite sådär deppig o så, fast egentligen ingen anledning...

Tänk om man känner en sak som man tror att man inte känner, men som man känner i a f, och varje gång man ens kommer nära det ämnet, så känns det, men det borde inte kännas, för det kan aldrig bli bra... Aldrig någonsin... Men om det faktiskt är så att man känner något, som man inte borde göra, ska man förneka det då? Och faktiskt bara skita i det, för att det antagligen kommer göra saker bättre? Eller ska man göra något åt det och vara beredd på att det kommer komma otroligt jobbiga perioder, men att man kanske i slutändan bli lycklig?

Jaaa, inte vet jag??
O "lycklig"? va e det för jävla uttryck egentligen??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0