Sorgligt....

Livet är orättvist... Lär er leva med det på en gång!

Du var ju faktiskt på bättringsvägen, det verkade verkligen som om du skulle klara dig ur det!
Men på så lite tid kan skiten komma tillbaka... Det kan finnas där hela tiden, som en äcklig liten parasit växer det i kroppen, blir större och större tills det äger hela kroppen... Och då kan man inte längre göra något åt det.... Då är allt för sent! Då kan man bara vara där, se på medan nån som står en nära går bort, tynar bort...

Att sedan höra mina närma, som står dig ännu närmre, det är så sorgligt!
Din man, din bästa vän, dina barn...
Det är verkligen otroligt otroligt hemskt!

uppgivenhet


cancer

*miracle can happen*

Alla tankar till mina nära!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0