Hatkärlek...
Jag har sån hatkärlek till programmet du är vad du äter...
Anna Skipper kommer hem till någon rensar ut i stort sett ALLT som finns i deras kylskåp, visar dom allt som dom äter på en vecka, o då mår jag så illa! BLÄ! Men om man tänker efter, en veckan är relativt lång tid, det blir väl en del mat??
Ajaa, sen ska dom på medincinsk studie och kolla HUR överviktiga dom är... Måttbandet fram, mäter lite här, mäter lite där, samma sak blir det här hemma... Måttbandet åker fram och jag mäter lite här och var, och kommer oftast fram till att: jaaa, några färre centimeter här, och här, och här och här vore inte fel...
Som när jag va på läkarkontroll senast... Människan tog fram en tabell och jämförde min vikt med min längd: och kom fram till att: näe du är inte överviktig? Ehhh, tack? Vadå, funderade du ens på om jag var det?
Asså seriöst?! Är det konstigt att folk får ätstörningar?! Och vanligen då unga flickor...
Jag ser mig själv som en stark, självständig tjej som faktiskt klarar av det mesta, och har skinn på näsan! Men när jag börjar fundera och kolla här och var o man kanske borde bli lite mindre... Då tycker jag fasen att det går långt! Självinsikt är något som man måste ha, men det får ju finnas en gräns. Jag vet om att jag inte är smalast i världen, och har aldrig någonsin vart det... Däremot har jag alltid, alltid tränat mycket, ända sen jag började spela fotboll vid 7 års ålder, jag vet om att jag är relativt muskulös, och jag vet även om att muskler väger mer än fett...
Jag vet alla såna självklara saker, men ändå... ändå... ändå... så finns såna tankar,
Jag var ute o gick med Sanna häromdagen, och vi pratade mycket om detta. Vi kom fram till att man faktiskt måste kunna unna sig saker för att må bra... Och det är det jag måste tänka på!
Hur eller hur, vikt hit o dit, jag har kommit igång med träningen ordentigt, och det känns så bra! Älskar känslan av när man känner musklerna bara av att typ vrida kroppen... Man känner sidmagmusklerna, dom små musklerna i axlarna, I LOVE IT!!! Tränade Combat idag, alltid så skönt att bara ha en timme där man verkligen bara slår och bara koncentrerar sig på att slå. Och man har ju alltid någon som man kan slå lite på, jag har haft samma person i, ja vad kan det va, 9 veckor i a f, fungerar hur bra som helst ;)
Nej, iväg till Anna Skipper igen... Hon som tycker att kaffe är djävulens påfund
Anna Skipper kommer hem till någon rensar ut i stort sett ALLT som finns i deras kylskåp, visar dom allt som dom äter på en vecka, o då mår jag så illa! BLÄ! Men om man tänker efter, en veckan är relativt lång tid, det blir väl en del mat??
Ajaa, sen ska dom på medincinsk studie och kolla HUR överviktiga dom är... Måttbandet fram, mäter lite här, mäter lite där, samma sak blir det här hemma... Måttbandet åker fram och jag mäter lite här och var, och kommer oftast fram till att: jaaa, några färre centimeter här, och här, och här och här vore inte fel...
Som när jag va på läkarkontroll senast... Människan tog fram en tabell och jämförde min vikt med min längd: och kom fram till att: näe du är inte överviktig? Ehhh, tack? Vadå, funderade du ens på om jag var det?
Asså seriöst?! Är det konstigt att folk får ätstörningar?! Och vanligen då unga flickor...
Jag ser mig själv som en stark, självständig tjej som faktiskt klarar av det mesta, och har skinn på näsan! Men när jag börjar fundera och kolla här och var o man kanske borde bli lite mindre... Då tycker jag fasen att det går långt! Självinsikt är något som man måste ha, men det får ju finnas en gräns. Jag vet om att jag inte är smalast i världen, och har aldrig någonsin vart det... Däremot har jag alltid, alltid tränat mycket, ända sen jag började spela fotboll vid 7 års ålder, jag vet om att jag är relativt muskulös, och jag vet även om att muskler väger mer än fett...
Jag vet alla såna självklara saker, men ändå... ändå... ändå... så finns såna tankar,
Jag var ute o gick med Sanna häromdagen, och vi pratade mycket om detta. Vi kom fram till att man faktiskt måste kunna unna sig saker för att må bra... Och det är det jag måste tänka på!
Hur eller hur, vikt hit o dit, jag har kommit igång med träningen ordentigt, och det känns så bra! Älskar känslan av när man känner musklerna bara av att typ vrida kroppen... Man känner sidmagmusklerna, dom små musklerna i axlarna, I LOVE IT!!! Tränade Combat idag, alltid så skönt att bara ha en timme där man verkligen bara slår och bara koncentrerar sig på att slå. Och man har ju alltid någon som man kan slå lite på, jag har haft samma person i, ja vad kan det va, 9 veckor i a f, fungerar hur bra som helst ;)
Nej, iväg till Anna Skipper igen... Hon som tycker att kaffe är djävulens påfund
Kommentarer
Trackback
